DUELL - Din elcykel kan bli dyr i längden!

Tysk Haibike och dansk Promovec möts i underhållsduell.

Äntligen vår och cykelbanorna fylls igen till brädden. Enligt undersökningar trampar vi elcyklister i genomsnitt dubbelt så långt per år som cyklister utan elstöd. Då avslöjas det vilka komponenter som står pall för svenskt klimat.

Text och foto: Gustav Forsberg

Jag cyklar i ungefär lika mycket oavsett årstid. Sammanlagt blir det dryga 600 mil om året. Men vintermilen sliter långt mer på cykeln än resten av året. Att vintern är grym mot cyklar är lätt att förtränga, när man köper elcykel en vacker vårdag.

Reparationerna kan på sikt kosta mer sammanlagt än elcykeln gjorde i inköp! Tänker du elcykla året om, är det klokt att redan nu fundera på hur du kan hålla ner dina underhållskostnader. Till stor del handlar det om att välja en modell som tål svenska vintrar. 

I ena ringhörnan står min exklusiva tyska Haibike Trekking med mittmotor. I andra hörnet finns Anna Richerts lite enklare Promovec Wave, en klassisk dansk damcykel med navmotor. Dags för underhållsduell!

Fyra vintrar har tydligt visat hur mycket stryk mina yttre växlar tar när salt, sand, smuts och väta blir en aggressiv cocktail. Bara under det senaste året har jag bytt kedja och kedjekransarna bak hela tre gånger! Två gånger fick min mekaniker även byta kedjekransarna fram. 

I alla väder

Anna elpendlar också året om i alla väder. Med sin nuvarande elcykel har hon trampat över 5 000 mil, lika långt som ett drygt varv runt jorden. Hon lämnar in sin cykel på service vår och höst. Vi träffas för att reda ut vem som i slutändan betalar mest i cykelunderhåll. 

Båda är vi hängivna vardagscyklister. I Arboga där jag växte upp var cykel det enda sättet att ta sig runt snabbt innan man fick moppe. För Anna var det studietiden i Uppsala som gjorde henne till inbiten cyklist. Vi har vardagstrampat oss genom våra liv! Bytt bilköer och trängsel i tunnelbana mot frisk luft och tid för egna tankar. 

 Anna bor sen många år i sitt radhus i Skarpnäck, en söderförort i Stockholm. Året om har hon cyklat till olika jobb inne i stan. Men så en dag blev det för tungt även för Anna.

– Jag hade 14 km till jobbet och cyklade på en vanlig cykel. Sen fick jag ett nytt jobb och hade plötsligt 22 km till jobbet.  Där gick det någon slags smärtgräns faktiskt. 

Att skaffa bil och sitta fast i bilköer var uteslutet för Anna. Att trängas i tunnelbana och buss i drygt en timme kändes inte heller så lockande.  Anna började tänka i nya banor.

– Just då fick jag ett rätt bra betalt konsultuppdrag.  Jag tänkte att nu investerar jag i en riktig bra elhoj. Den där första våren cyklade jag hela tiden, det var helt fantastiskt!

Vi träffas en söndagsmorgon för att jämföra vad vi lägger ut
på underhåll för vårt elcyklande. Anna trampar runt 1 000 mil per år, alltså betydlig längre än mina 600 mil. Hennes cykel kostade
17 000 kr, min 24 000 kr. Prisskillnaden borde ge lite bättre kvalitet, tänker jag. 

Jag älskar verkligen min hybridcykel. Mittmotor ger hela tiden kraft i förhållande till hur hårt jag trampar och följer mig så smidigt att jag glömmer bort elstödet. Känns bara som jag blivit mycket starkare. På min Haibike sitter påkostade komponenter, som ger smidig växling och effektiv inbromsning.

Anna valde i stället en praktisk slitvarg med korg fram och upprätt sittställning. Motorn ligger i framnavet och känner bara av när Anna trampar, men inte hur hårt. Vill hon ha mer motorhjälp i en uppförsbacke, måste hon knappa fram det på panelen. På min cykel får jag mer hjälp så fort jag trampar hårdare. Det finns både för- och nackdelar med de olika lösningarna, speciellt när man som vi ofta färdas i ruskväder. 

På min Haibike överförs kraften från motorn till bakhjulet via kedjan, som därmed slits hårdare jämfört med Annas Promovec. Hennes motor sitter i framnavet och driver direkt på hjulet. 

Kedjan slits

Med tjugo utvändiga växlar blir det trångt mellan kugghjulen. Så min kedja måste vara smäcker för att löpa smidigt. Samtidigt jobbar den hårt med att överföra kraften från motorn och mina benmuskler. Resultat blir att den tunna kedjan snabbt slits ut. Vanligtvis behöver jag byta ut den två-tre gånger per år.

Anna, som har invändiga växlar i baknavet, har en grövre kedja som tål långt fler mil. Hennes kedja ska ju inte flyttas mellan olika kugghjul, som på min cykel. Hon cyklar faktiskt fortfarande med kedjan som satt på när hon köpte cykeln! 

Om man som jag är slarvig med att smörja och rengöra regelbundet så slits även kedjekransarna snabbt ut. Att byta de tio kedjekransarna bak och ofta även de två fram kostar en bra slant på verkstad. Annas kraftigare kedjekransar tål betydligt fler mil. 

Någon gång per år behöver hennes inre växel rengöras och smörjas. Kostnaden är dock blygsam jämfört med mina kostnader. Sammantaget lägger jag ner cirka 2 500 kronor mer på underhåll av växlar per år än Anna gör. Det börjar inget bra för min Haibike. Annas Promovec vinner första ronden stort!

Så kommer vi till detta med bromsarna, en viktig detalj när man ska ta sig fram i tät stadstrafik. Med fingertopparna på bromshandtaget stannar jag på några meter. Men efter ett par hundra mil i stadstrafik är bromsklossarna slitna och tar allt sämre. Ibland byter jag själv, men ofta blir det på cykelverkstan.  Två till tre byten om året kostar mig runt 1 500 kr. 

Anna har en fälgbroms i framnavet och säger att hon bara bytt bromsbackar en eller möjligtvis två gånger. Men för det mesta använder hon enbart fotbromsen. Visst, den är inte alls lika känslig som mina fina hydrauliska skivbromsar. Men vinner solklart i underhåll. Åter en rond till Annas tantcykel och det börjar kännas pinsamt för mig. Sammanlagt är jag nu uppe cirka 4 000 kr mer i underhåll per år! 

Men när vi kommer till slitage på batterierna väcks mitt hopp om att vinna sista ronden. Min mittmotor rättar sig hela tiden efter hur hårt jag trampar.  Vanligtvis trampar jag med det lägsta elstödet.  Då bidrar jag med två tredjedelar och motorn med den resterande tredjedelen.  

Annas navmotor är svårare att snålköra. För att få tillräcklig hjälp i en uppförsbacke måste hon knappa in högre assistans på panelen. Sen är det lätt att ligga kvar med det högre motorpådraget, även när backen är avklarad. Min motor kommer att lugna ner sig när uppförsbacken är slut och jag börjar trampa lättare. På så vis räcker mitt batteri längre, vilket i sin tur förlänger livslängden på batteriet. 

Två batterier

Anna har två likadana batterier. Det äldsta kommer från en likadan cykel som blev stulen när Anna hade batteriet på laddning inomhus.  Hon köpte en ny Promovec och använde sina batterier växelvis.  I fyra år kunde hon cykla till jobbet och hem igen på ett fulladdat batteri. Men sakta började batterierna räcka allt kortare. Till slut fick hon ta med laddaren till jobbet för att ha tillräcklig laddning för att ta sig hem.  Men batterierna orkade allt sämre. Motorn stannade plötsligt i uppförsbackar, för att spänningen blev för låg.

– Jag fick dra ner på medhjälpen och om motorn la av i en backe fick jag starta om den. Det var galet irriterande i Götgatsbacken i trängseln med alla cyklister! säger Anna.

I vintras blev det ohållbart med alla plötsliga stopp. Anna ville dessutom ha större laddningskapacitet så att hon skulle komma längre på en laddning. De gamla batterierna var på ynka 8,8 Ah.  Men ett nytt originalbatteri på 13 Ah skulle kosta 7 000 kr, vilket Anna tyckte var för mycket. 

Hon hittade då ett företag som i stället renoverar batterierna. Att byta ut alla gamla cellerna till nya kostade 4 000 kr per batteri.  Samtidigt ökade kapaciteten till hela 14 Ah. Nu kom hon betydligt längre på en laddning än hon någonsin gjort tidigare.

Efter som jag använder elstödet försiktigare än Anna, så kommer mitt batteri hålla många fler mil. Hittills har jag cyklat 2 200 mil men räknar med att kunna cykla runt 3 000 mil till innan battericellerna är utslitna. Min kostnad för batterislitage är ungefär hälften av Annas, för att hon är så frikostig med elen. Äntligen vinner jag en rond om än med ett blygsamt belopp!  Per år kostar hennes batterislitage cirka 800 kr mer än mitt.

Dött lopp

När vi skärskådar övriga kostnader är det mer eller mindre dött lopp. Vi har rätt likartade utgifter för däck, slangar, service på växlar etcetera.  Den bittra slutsatsen är att jag sammantaget får lägga ner runt 3 000 kr mer än Anna per år på underhåll. Hennes robusta slitvarg vinner underhållsduellen med stor marginal! Det känns lite tungt.

Den som är händig och lagar det mesta själv kommer så klart undan med betydligt lägre kostnader än vi har.  Men skillnaden mellan olika cykeltyper kommer ändå att märkas. Vill du cykla billigt ska du som Anna satsa på en slitvarg. Vill du ha mittmotor kan du hitta modeller som har fotbroms och växlar i navet.

Fast på sätt och vis är nog Anna och jag vinnare båda två. Mina dyra cykelreparationer kostar trots allt bara hälften av vad jag förr betalade bara för att ha min bil parkerad! Annas alla kostnader på cykelverkstan betalas med råga av att hon hyr ut sitt garage.

Jag tackar Anna för vår duell, väcker min Haibike och trampar hemåt. Trots att det är söndag förmiddag har redan en lång bilkö bildats som i snigelfart rör in mot centrum. Jag pilar förbi på den tomma cykelbanan intill.  Njuter i fulla drag av min frihet på två hjul.

Bild: 2019-07/1563562850_gus-vinter-imma-glao-gon-2017-02-22-08.31.05.jpg
Gustav Forsberg efter en besvärlig vinterdag.
Annons
Annons
Annons
Annons