Inpasset: Min rullstol blir en elcykel

»Det är en sann glädje att cykla förbi stilla­stående bilköer på Nynäsvägen, och samtidigt få motion.«

Text: Lise Romare, redigerade på SVT 

När jag var 24 år 1977 råkade jag ut för en olycka och bröt ryggraden. Sedan dess har jag använt rullstol. En av de saker jag alltid tyckt om att göra är att cykla. Det saknade jag efter olyckan.

Sommaren 2010 visade en norsk försäljare Strickers armcykel på en mässa i Kista. En Stricker med elmotor kostade uppåt 50 000 kronor. Det skulle jag inte ens funderat på, om jag inte just då mött en rullstolskollega som sa till mig att skaffa en elcykel trots det höga priset. 

– Den kommer förlänga ditt liv med ett par år! sa han med ett uttryck i ögonen som gränsade åt det religiösa. 

Jag provade armcykeln och blev snabbt elcykelfrälst. Nu tillhör jag själv de som spänner ögonen i folk och säger att de måste skaffa en elcykel, även om det är dyrt. 

Eldriven armcykel är en genial uppfinning av två tyska bröder, varav den ena själv använder rullstol. En tillsats till rullstolen förvandlar den till en trehjulig cykel! Strickern står lutad på sina stödben. Jag kör in och fäster fast rullstolen. Sedan knycker jag till, och rullstolens små länkhjul åker upp i luften. De stora rullstolshjulen tillsammans med ett stort framhjul har skapat en vacker trehjuling. 

Det är fint att få extra draghjälp av en motor. Jag vevar med armarna och kan välja hur mycket draghjälp jag vill ha. Kommer lätt upp för backar som jag aldrig klarat utan hjälp.

Och sedan, när jag exempelvis kommer till ett kafé, kan jag enkelt koppla bort och ställa ifrån mig armcykeln och använda rullstolen som vanligt.

Elcykeln har verkligen vidgat mitt liv. Jag och min man Peter åkte till Gotland och cyklade en vacker vecka innan midsommar, i början på mitt elcykelliv. Det var varmt och blommade överdådigt. Bilisterna hade inte kommit än. Vi hade vägarna alldeles för oss själva.

Efter det började jag cykla till jobbet, i stället för att köra bil. Och jag är så glad över möjligheten att få röra på mig och jobba med kroppen. Detta är inte alltid så lätt som rullstolssittande, särskilt när man som jag jobbar framför en dator. Lycka är att få cykla till arbetet utmed Strandvägen, med morgonsolen i ansiktet. 

I höstas blev min elcykel stulen. Nu har jag köpt en ny som har ett litiumbatteri. Det räcker mycket längre än de fyra blybatterier som satt på min gamla cykel.  

Tur är det! För jag har precis flyttat till Hökarängen i södra Stockholm och har nu 13 km till jobbet. Det är en sann glädje att cykla förbi stillastående bilköer på Nynäsvägen, och samtidigt få motion.

Ur Allt om Elcyklar nr2 2017