Långtur längs Östersjökusten

Norra Tyskland nära Östersjökusten är ett riktigt cykelparadis. I synnerhet ön Rügen är genomkorsad av små och stora cykelleder. Vi gled runt några dagar på elcykel. El var inte så dumt, för vindarna var inte måttliga i detta öppna landskap. 

Text och foto: Björn Åslund Ur Allt om Elcyklar nr2 2018

Det vilar ett behagligt lugn över landskapet i regionen Vorpommern-Rügen. Mycket åkrar som brer ut sig över väldiga böljande ytor – landskapet påminner om Skåne. Det är ofta tätt mellan samhällen och byar, oftast bara några kilometer. Här får man inblick i tyskarnas välskötta trädgårdar och välputsade hus. Inte en skrotbil i sikte, som man ofta möter på svenska vischan.

Inte mycket minner om den dramatik som utspelat sig historiskt. Det är ju faktiskt gamla svenskbygder vi kommer till. Det var i Pommern som Gustav II Adolf landsteg år 1630 för att blanda sig i det som senare kom att kallas trettioåriga kriget. Svenskarna behövde ett militärt brohuvud i norra Tyskland. Rügen med Stralsund var det givna området för detta och Stralsund var i svensk ägo fram till 1815. 

Numera heter området Landkreis Vorpommern-Rügen. Regionen har ett tätt nätverk av vägar som lämpar sig för cykling. Från smala skogsstigar, till oftast välskötta och asfalterade breda cykelbanor. Samt alla mindre byvägar. 

De större bilvägarna ska man undvika. Biltrafiken är stundtals riktigt intensiv, och påtagligt många tyskar gasar tokigt hårt. Men man visar ändå hänsyn till cyklister, var det intrycket jag fick. För cyklisterna är många runt de större städerna. Och en hel del elcyklister, och precis alla med mittmotor, som ännu inte är så vanligt i Sverige.  

Bild: 2018-09/dsc05464.jpg
Hyrcykeln var bekväm. En Kalkhoff med mittmotor.

För cyklisten är utbudet av vägval närmast förvirrande märkte jag ut från hamnstaden Rostock, på väg österut mot Stralsund. Det blev den ena felkörningen efter den andra, innan jag kände mig säker på att vägen ledde rätt. 

Efter nästan tio mil når jag då infarten Stralsund. De sista kilometerna blir rejält skakiga och svängiga, det för tankarna till ett utmattningsprov för fordon. Cykelbanan parallellt med den stora infartsvägen, förefaller vara en illa underhållen rest från DDR-tiden som man inte hunnit fixa.

Men i övrigt så har Stralsund ryckt upp sig ordentligt efter den socialistiska epoken som innebar förfall och stagnation. Det finns många hundra välskötta tegelbyggnader i den medeltida stadskärnan. Här finns tre ståtliga kyrkor, för att inte tala om det pampiga rådhuset från 1200-talet. Det är fullt begripligt att centrala Stralsund hamnat på Unescos lista över världsarv, då i egenskap av välbevarad Hansastad. Att cykla i stans centrum var dock en pina, då de flesta gator vara belagda med kullersten av en synnerligen gropig variant. 

Men är man trött och hungrig efter alla trampade kilometer, så kan man hitta många varianter att fylla magen med i hamnen. En mängd restauranger till en prisnivå lite lägre än hemma.

Bild: 2018-09/dsc05392.jpg
Mycket vägskyltar på Rügen.

Dagen därpå är det dags att cykla vidare från Stralsund ut över bron mot ön Rügen, som har ett rykte av cykelparadis. Ön är rejält stor, från Stralsund till Sassnitz i andra ändan är det drygt fem mil bilvägen. Cykelvägen är något längre, men vägvalen väldigt många, och cykelvägarna är av högst varierad standard. Ibland cyklar jag på en skumpig stig mellan åkrarna, ibland är det en perfekt cykelbana som är kantad av trädridåer som dämpar blåsten. 

Man får stanna vid varenda korsning, fundera, checka ortsnamn och konsultera kartan eller de cykelvägsskyltar som ibland finns, men vars egentliga riktning kan vara lite tveksam – vilken av vägarna åsyftas? Skyltningen var inte alltid konsekvent. En pil som angav ett ortsnamn, typ ”Graal-Müritz”. Men nästa skylt pekade mot en annan ort. Flera gånger kör jag fel och måste vända om. Medelhastigheten blir sålunda oroväckande låg elcykel till trots. Jag kommer inte alls så långt som planerat, trots hjälp av en rejäl medvind. 

Ska sanningen fram, så lyckades jag inte följa den planerade färden över södra Rügen. Delvis som en konsekvens av spontanitet, men också då jag kom ur kurs. Att hålla en vettig medelhastighet på Rügen var svårt, så räkna inte med några dagsetapper bortåt tio mil. 

Men å andra sidan, varför så bråttom? Här finns ju fantastiska vyer som kan fylla vårt behov av skönhet och harmoni. Visserligen många vidsträckta åkrar, som var lite ointressanta. Men landskapet böljar vilsamt för ögat, och bryts ofta av trädridåer, mindre skogar och pittoreska byar. Eventuella stresspåslag sjunker fort undan..

Jag är på gott humör, jag möter cyklande tyskar, nästan alla hälsar muntert ”morgen" långt fram på dagen, men så småningom växlar de till ”guten tag”.

Jag hinner passera en rad byar med namn som Gustow, Hügelgrab Paapenberg, Garz och Poseritz. Det är imponerande hur välordnade trädgårdarna är, även om en och annan ägare tycks ha ett lite väl kärleksfullt förhållande till tomtar, troll eller fyrar. Vindkraftverken syns på långt håll, men särskilt mycket solceller såg jag inte, trots allt tal om det tyska energiundret ”energiewende”.

Framåt lunchtid börjar molnen mörkna och bulla upp sig oroväckande, och jag får ta beslut om hemfärd, som blir en kamp mot vinden. Med elcykeln är det ändå drägligt mot vinden, så jag tar det lite lugnt. Men så kommer regnet, och det är inte måttligt, och så blåsten som tilltar till kuling. Färden över bron in mot Stralsund var vidrig i det piskande regnet, de flesta andra cyklister tog skydd. 

Regn, motvind och klantiga vägval kan alltid ställa till cykelfärder. Men på Rügen går det att finna räddning hos järnvägen. Man kan ta tåget åt ena hållet och cykla åt andra. Lokaltåget som avgår varje timme har utrymme för cyklar.

Hit återvänder vi gärna, med tid och bättre planering.

Bild: 2018-09/dsc05449.jpg
Cyklar är välkomna på tyska tåg.

Bild: 2018-09/dsc05455.jpg
Tyska DB har särskilda cykelvagnar i en del tåg.

Välbyggd hyrcykel för många mil med el

Bild: 2018-09/dsc05489.jpg
Kalkhoff har mittmotorn Impulse, som är ovanlig i Sverige.

⇒ En elcykel som orkar tio mil i motvind och med tung last, och
fortfarande en tredjedel kvar av batteriet. En sådan elcykel hittade vi hos hyrsystemet Movelo, som finns i tio länder i mellersta Europa. Vi gjorde en fyra dagars runda med en systemets elcyklar.
Och det fungerade alldeles förträffligt. 

Movelos elcyklar för uthyrning har sin bas i Tyskland, och där finns majoriteten av hyrställena. Men vi hittar dem också i Österrike, Schweiz, Tjeckien, Irland, Italien, Spanien och Kroatien. När detta skrivs finns 657 hyrställen och 3 500 elcyklar.

Vår cykel blev en Kalkhoff Talisman, som har öppen ram med lågt insteg. Movelo har även en modell med högt ramrör, och två varianter av e-MTB. 

Cykeln hyrdes i Rostock vid Östersjökusten. Jag bokade fyra dagar, men cykeluthyraren tyckte det räckte med betalning för tre dagar, och då blev hyrkostnaden 60 euro. Försäkring ingick inte, som skydd för eventuella skador eller stöld.

Denna Kalkhoff är försedd med mittmotor av märket Impulse och ett riktigt biffigt batteri, på hela 540 Wh. Den har åtta inbyggda växlar, v-broms både bak och fram, samt fotbroms. Kalkhoff beskrivs som ett kvalitetsmärke, och det epitetet kan vi skriva under på.  Allt på cykeln fungerade som tänkt, inte minsta krångel. 

Mest imponerade var hur mycket körsträcka jag, 70 kilo cyklist samt cirka 15 kilo packning. En dag i medvind trampade jag tio mil, med nästan halva batteriet kvar. En dag i mycket motvind, också cirka tio mil. Fortfarande en tredjedel kvar av batteriet vid dagens slut.

Kalkhoff Talisman är tänkt för ganska snäll cykling. Den är kraftigt byggd, vilket förstås passar en hyrcykel som kan få utstå en del prövningar. Men priset är då en lite trög cykel. Motorsystemet Impulse var inte så rappt, man fick se till att ha ganska hög kadens eller trampa ganska hårt, för att motorn skulle ge ordentligt med tryck i bakhjulet.

Oftast puttrade jag fram kring 20-22 km/h, vilket är långsammare än jag brukar hålla på elcykel. Ville jag käka kilometer i högre tempo var det till att trycka rätt hårt på pedalerna, eller lägga i ett högre effektläge. Motorn drog dock upp till 26-27 km/h.

Däcken var av typen Schwalbe Maraton Plus, anpassade för elcyklar. De har ett extra tjockt lager som skyddar mot riktigt fula vassa föremål. Men de kräver högt lufttryck, för att bli stabila. Följden blir att vägbanans alla små hack fortplantar sig upp i cyklistens underrede. Det hjälpte inte att Kalkhoff Talisman har sadeldämpning, och dämpning i framgaffeln. På kullersten var det nästan skaktortyr, och jag började oroa mig. Håller batteriet för alla stötar? Jo, det höll.

Körställningen kunde justeras ordentligt. Styret gick att ha högt, men även ganska lågt. Det gick att placera händerna nära styrets mitt och styrstammen, och då gick det att luta sig framåt, för att kunna huka i motvinden. Och sadeln var ganska bred, men passar nog de flesta rumpor. 

Om vi summerar: En välbyggd hyrcykel som bör fungera för de flesta. Och ingen oro för batteritorsk.
 

Hyrcykeln Kalkhoff
Talisman

Plus

    Långa körsträckor på batteri.

    Hållbar cykel med kvalitet rakt igenom.

Minus

    Inte så rapp motor.

    Stötig gång på ojämnt underlag.

Här hyr man: www.ebike-holiday.com

FAKTA

Tips och tricks

Inför färden

Boka boendet i god tid, området
 är populärt bland tyskarna. 

Lär dig gärna lite enkel tyska, många
klarar inte engelska. 

Skaffa bra kartor (se faktarutan)

Använd appen Rügen med cykelturer.

Tyska tåg tar cyklar

Om svenska SJ är sämst i klassen inom cykeltransport, så har vi klassens ljus hos tyska järnvägsjätten DB, Deutsche Bahn. Väldigt stor andel av tågen har utrymmen för cyklar. Det finns till och med tåg med vagnar enbart för cyklar. På långdistanstågen krävs förhandsbokning  av cykeln (kostar 9 euro), medan andra villkor gäller på lokala sträckor.

Info på appen Rail Planner eller
www.eurail.com eller www.bahn.com

Kartor är bäst

Område Vorpommen-Rügen i norra Tyskland är ett virrvarr av vägar. Den modige kan använda sig av Google Maps, och låta telefon visa vägen. Fördelen är att man kan följa rutten med gps. 

Telefon ger inte överblick som en papperskarta. För norra Tyskland rekommenderas Publicpress kartor, som har ett stort utbud av cykelvägar. Lite lurigt var att en del ”cykelvägar” var bil­vägar. Kan beställas på: www.publicpress.de

Annons
Annons
Annons