Mormor tog sig mod att skaffa lastcykel

⇒ Karin Fast har varit billös de senaste 25 åren ungefär. När hon är på lantstället på Gotland brukar hon låna bil av bekanta, när hon behöver storhandla eller frakta hem jord. Men förra våren började hon fundera på att skaffa en lastcykel, för att på egen hand kunna ta hem saker från affären eller ta med sin stora hund på utflykter. 

Text och foto: Gustav Forsberg Ur Allt om Elcyklar nr2 2018

F

örra våren började Karin leta efter en lämplig modell och fastnade för skånska Seaside Bikes lådcykel. Kanske mest för att den var så snygg. 

Jag hade just testat den cykeln för tidningen och ska returnera den, när Micael Granberg på Seaside Bike hör av sig och berättar att Karin ville provcykla den. Några dagar senare dyker hon upp för att se cykeln på riktigt för första gången.  Jag drar av kapellet för att visa hur allt fungerar. 

Karin ska ta en första provtur runt kvarteret. Hon ser skräckslagen ut när motorn går igång och cykeln skjuter fart.  Det är studenttider och Karin fastnar med lådcykeln bakom kön med lastbilar som ska hämta studenterna från skolan intill. Inte rätt dag att cykla hem till Nacka, säger Karin. Hon vill köpa cykeln men ska hämta den när det är lite lugnare. 

Några dagar senare är det dags för överlämnandet. Lastcykeln ska placeras permanent i sommarhuset i Alskog, nära Ljugarn på sydöstra Gotland. Men först ska Karin trampa hem nyförvärvet via några hårt trafikerade gator till sin lägenhet i Nacka. Jag märker hennes oro över att inte riktigt behärska cykeln än. Så jag följer med för att lotsa henne, samtidigt som jag tar bilder och filmar färden.

 Karin, som är en rivig kvinna med skinn på näsan, sitter stelt på sin nya cykel med uppspärrade ögon. Detta är något helt nytt i hennes snart 70-åriga liv. Men hon är envis och uthållig.  När vi kommer in på lite lugnare gator säger hon att hon klarar sig själv sista biten hem. Hon måste ju lära sig att hantera cykeln på egen hand. Efteråt berättar hon att det var näst intill omöjligt för henne att komma på hur hon skulle få den tunga cykeln upp för den sista branta backen. 

– När jag kom till backen så stängde jag av nånting av misstag och cykeln börjad rulla baklänges. Till slut lyckas jag få den på tvärs i backen och sprang till en granne för att få hjälp, berättar Karin.

Så packar hon in cykeln för transporten till Gotland med lastbil och båt. Men det blir en massa krångel när cykeln ska hämtas av DHL. Karin har bokat båtbiljett och måste åka hemifrån innan cykeln blivit upplockad. Seaside Bike lyckas till slut lösa upphämtningen av cykeln. Men krånglet fortsätter på Gotland när cykeln ska köras ut till Karins sommarhus. Dagarna går med många telefonsamtal fram och tillbaka till DHL och Karin blir alltmer irriterad. När cykeln äntligen anländer har hon helt tappat lusten.

 – Jag körde in den i garaget och tänkte att sen får den stå där. Men så skulle jag ha hem några jordsäckar. Jaha, då får jag väl åka ner med den till affären helt enkelt, tänkte jag.

Vägen dit var perfekt för en premiärtur. Nästan helt plan landsväg med bara en beskedlig backe. Det var i början av juni och semestertrafiken hade ännu inte dragit igång.

 – Jag kände mig ganska mallig, måste jag säga. Det var väldigt skönt att jag klarade mig själv i stället för att be någon bekant om hjälp, säger Karin.

 Sakta börjar känslorna för lastcykeln tina upp och hon börjar rent av gilla den. Karin upptäcker att det trots allt går att cykla den som en vanlig cykel, om än med lite hjälp från motorn. Nu är det hon som bestämmer över cykeln och inte tvärt om. Snart kommer hennes ena dotter med två barnbarn som är fyra och tio år. De älskar att susa iväg på cykelturer med sin mormor. 

– Han som är tio år tycker nog att det är skönt att han slipper trampa själv. Han är rätt bekväm av sig, berättar Karin. Men med det äldsta barnbarnet som fyller tretton är det tveksamt. Hon vill nog inte bli transporterad av sin mormor!

När hon är inne i Ljugarn för olika ärenden så får hon ofta spontana kommenterar om lastcyklen från förbipasserande.

– De tycker att cykeln är jättefin och säger att en sådan skulle man ha. Men hemma i Alskog är det annorlunda. Där kör man traktor alternativt jättestor bil om man ska någonstans. Möjligtvis cykel om man ska ut till vägen för att sätta upp en skylt om öppen gård.

Med hunden gick det dock inte som planerat. Den är en stor tik, en blandning mellan rottweiler och labrador. Hon blir väldigt uppjagad när hon ser katter eller kaniner, eller rabbisar som de heter på gotländska. 

– Om hon såg en rabbis så skulle hon nog hoppa ur lådan. Då kände jag att nej, det går inte. För hon är stor och rätt stark. Så tyvärr, det sprack, säger Karin. Kanske går det någon gång i framtiden. 

När jag berättar att Seaside har kommit ut med en ny finare modell med mittmotor blir Karin uppspelt.

– En ny?  Neeeej! Nu ligger jag i bakvattnet. Måste gradera upp mig, ha det senaste! Det blir dyrt det här, säger Karin och ler.

Bild: 2018-09/2017-06-04-13.21.05.jpg
Karin är spänd inför första turen.
Annons
Annons
Annons