Inte minst i kurvor kan lösgruset vara förrädiskt. Med högre fart, som på en elcykel, ökar risken. 

Lösgruset ökar olycksrisken i mars

7-03-2019/ Lösgruset som nu ligger kvar efter snön är en fara för cyklister, varnar försäkringsbolaget If i ett pressmeddelande. Studier av sjukhusstatistik visar att lösgrus ligger bakom mer än var femte singelolycka på cykel i mars.

Våren är på ingång. När snö och is smälter undan från gator och cykelvägar ligger mängder av grus och sand kvar från vinterns halkbekämpning. Detta lösgrus är en fara för cyklister. Just i mars ligger halkolyckor på grus bakom drygt var femte singelolycka på cykel (22%). Detta enligt siffror från skadedatabasen STRADA som sammanställts av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).

- Det är tydligt att sand och grus utgör en skaderisk för cyklister så här i början av våren – med grus på gatorna blir bromssträckan betydligt längre och svängarna riskabla, säger Irene Isaksson-Hellman, trafiksäkerhetsforskare på If.

Exakt hur planerna för sand- och grusupptagning skiljer sig från kommun till kommun, men i regel handlar det om april/maj. I Sveriges största städer har man exempelvis som mål att grus och sand ska vara upptaget som senast i början av maj.

- Det vore bättre om kommunerna var flexibla och relaterade till väderleken, snarare än att enbart titta på datumet i kalendern. Genom att sopa cykelbanorna så fort vintern släppt sitt grepp och inte låta det gå ytterligare många veckor, skulle många olyckor kunna undvikas, konstaterar Irene Isaksson-Hellman.

Data från STRADA visar att runt 10 000 cyklister skadade sig så pass att de behövde uppsöka akutsjukvård under 2017. Enligt en uppskattning av VTI, skulle snabbare borttagande av lösgrus kunna minska antalet allvarligt skadade cyklister med 10 till 15 procent.

Småskador vanligast

Även om många cykelskador i trafiken är allvarliga handlar merparten lyckligtvis om mindre skador, enligt Ifs personskadestatistik.

De som halkar med cykeln på grusiga vägar får oftast skador av det mildare slaget – såsom skrubbsår och stukningar på armar och ben. Värre är kollisioner med andra fordon, plötsliga tvärbromsningar och häftiga sammanstötningar med trottoarkanter. Här rör det sig många gånger om cyklister som fallit handstupa över styret, med skador på huvud, nacke, axlar och brutna nyckelben som följd.

FAKTA

Annons
Annons
Annons